Två av hundrafemtio gissade rätt

Det här är en av de finaste sakerna jag vet, och du kan pröva den vid köksbordet i kväll. Elizabeth Newton, doktorand vid Stanford, gjorde den till ett experiment.

Två personer. Den ena knackar en välkänd melodi mot bordsskivan. Ja må hon leva, till exempel. Den andra ska gissa vilken låt det är.

Innan de börjar får knackaren gissa hur många som kommer att klara det. De flesta säger ungefär hälften. Det låter ju inte orimligt. Låten är ju så tydlig.

Hundrafemtio låtar knackades. Två gissades rätt.

Två. Av hundrafemtio. De som trodde på hälften hade fel med ungefär fyrtio gånger, och märkte det inte ens medan de satt där och knackade.

Var skillnaden sitter

Den sitter inne i huvudet på den som knackar. När hon slår fingret i bordet hör hon hela låten. Melodin, texten, refrängen, kanske farmors röst som sjöng den. Det är ju uppenbart vilken låt det är.

Den andra sitter mittemot och hör någon trumma med fingret.

Det kallas kunskapens förbannelse, och det är ingens fel. När du väl kan något går det inte att packa upp det igen och minnas hur det var att inte kunna. Du hör helt enkelt inte din egen knackning som knackning.

Varför det här handlar om AI på jobbet

På nästan varje arbetsplats jag besöker sitter det två eller tre personer som redan använder AI varje dag. De klistrar in ett utkast för att få det snyggare. De ber om en sammanfattning av det där underlaget som ingen orkat läsa. De låter den ta första stöten på det jobbiga mejlet.

De hör hela låten.

Chefen sitter mittemot och hör knackningar.

Och nu kommer det som gör ont: den som använder AI tror att hen förklarar sig alldeles utmärkt. Precis som knackarna trodde på hälften. När hen säger "det sparar sjukt mycket tid" hör hen sina egna trettio små ögonblick den veckan. Chefen hör en åsikt utan innehåll, ungefär som när någon säger att en film var bra.

Det är därför de här samtalen kör fast. Inte för att någon är emot, inte för att någon är dum. Utan för att en människa som hör en melodi försöker övertyga en människa som hör knackningar, och båda är helt övertygade om att de pratar om samma sak. Det är nästan rörande, om det inte vore så dyrt.

Det gäller oss också

Sedan läste jag vår egen startsida med det här i huvudet, och det var ingen munter läsning.

"Varje fråga besvaras av den billigaste AI-modell som klarar uppgiften."

Vi hör hela låten där. Vi hör routern, kvalitetströsklarna, kostnadsloggen och månadstaket, och vi är rätt stolta över alltihop. Men en kund hör knackningar. Och ärligt talat: meningen handlar om vår motor, inte om kundens tisdag.

Så vi skrev om den. I stället för att berätta vad tjänsten är berättar vi vad någon faktiskt gjorde:

Bifoga två versioner av ett avtal och fråga vad som skiljer. Vi provade med två utkast till ett köpeavtal där en bisats om personalansvar tagits bort och garantitiden kortats från tjugofyra månader till tolv. Båda ändringarna kom tillbaka, med vad de betyder i praktiken för köparen.

Exakt samma tjänst. Skillnaden är att den andra versionen går att berätta vidare i fikarummet för någon som aldrig hört talas om oss.

Ett test du kan använda i morgon

Ta vilken mening som helst ur er egen produktbeskrivning, tjänstebeskrivning eller offert. Ställ en enda fråga till den:

Kan någon som inte känner till oss återberätta vad som händer, utan att använda ett enda av våra ord?

Klarar den inte det är den en knackning. Den känns kristallklar för dig, för du hör ju låten. Det är inget att skämmas för, alla gör det. Men den behöver skrivas om.

Några par, alla från riktiga texter:

• "En modulär plattform med hög konfigurerbarhet." Mot: "Ni bestämmer själva vilka delar som är på, och kan ändra det utan att ringa oss."
• "AI-driven effektivisering av administrativa processer." Mot: "Mötet spelas in och du får protokollet med beslut och ansvarig, färdigt att dela."
• "Säkerställer regelefterlevnad." Mot: "Innan något skickas iväg granskas det, och innehåller det personuppgifter höjs skyddet automatiskt. Du får se varför."

Lägg märke till att den andra versionen inte är enklare. Den är mer specifik. Det är hela knepet. Vi tror ofta att vi ska förenkla, och så blir det bara luddigare. Det som hjälper är att bli konkret.

Vad det betyder om ni funderar på AI

Hör du låten: sluta argumentera. Visa i stället en enda sak som hände i går, med dokumentets namn och vad som kom tillbaka. En liten konkret händelse slår tio adjektiv, varje gång.

Hör du knackningar: du är inte trög, du saknar bara låten. Be om den. Fråga inte "vad kan AI göra för oss". Fråga "vad gjorde du i tisdags som du inte hade gjort annars". Det svaret brukar vara betydligt roligare än vilken presentation som helst.

Och ska du beskriva något du själv byggt, för någon som ska betala för det: knacka inte. Spela låten. Gärna med farmors röst i.